Igår tände ”Malmö” ett ljus för Chile och jag skäms. Jag skäms för att jag skämdes när de visade bilderna på TV:n om folk som plundrade affärerna i Chile medan andra inte visste om deras nära och kära var vid liv. Jag skämdes för att många säger att de rånat affärerna för att de inte hade något att äta eller dricka, medan de sprang med diskmaskiner, mikrovågsugnar, TV-apparater och allt som man varken kan äta eller dricka. Jag skäms för att en del av mitt folk visade en bild som inte stämmer med resten av befolkningen.
Jag skäms för att jag tyckte synd om mig igår, för jag frös nästan ihjäl mig på Gustav Adolf torg i Malmö och tänkte inte på alla dem som lider där i mitt hemland och som inte har ett hem att gå till. Jag tänkte på att det var så synd om mig bara.
Jag skäms även över några jag känner här som tänker bara på sina bekväma liv, som klagar på snön som inte försvinner, som klagar på att man ska sänka eller höja skatten eller på om de kommer att få en plats i kommunen, regionen, eller riksdagen vid nästa val.
Jag skäms eftersom det är så jäkla lätt att snacka när man inte kan verkligheten. jag skäms för att man diskuterar kollektivtrafiken, utan att veta hur det är att pendla. Eller ta en buss i stan med en chaufför som bromsar utan att tänka på tanten som knappt kan hålla sig stående i en fullpackad buss.
Jag skäms eftersom att tända ett ljus i Malmö igår påminde mig om hur egocentriska många är och på hur enkelt det är att förändra världen från ett varm och bekväm soffa i ett mysigt skandinaviskt hem.
Länkar om det:
http://sydsvenskan.se/malmo/article635275/Malmoljus-tanda-for-Chile.html
http://www.skanskan.se/article/20100304/MALMO/703049730/1004/*/stort-stod-for-offer
Mer om Jorbävningen i Chile
http://www.dn.se/nyheter/varlden/chileskalv-flyttade-stad-tre-meter-1.1058044
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar