torsdag, oktober 28, 2010

Den goda Sverige – En myt

Myten om den goda Sverige är rubriken till en artikel i Dagens Nyheter där Heléne Lööw historiker och nazism-expert ger sin syn angående bilden om Sverige.


Enligt Heléne Lööw är bilden av Sverige inte längre enhetlig utan mångfaceterad. Den har det varit sedan länge, men förändringar i samhället och enstaka händelser gör att myten om Sverige ställs på sin spets.

Tyvärr är det många som föredrar att behålla myten och väljer att låtsas att allt är fortfarande som det var.

Bilden av Sverige bygger på ett slags myt, säger hon. Myten om det lugna och stabila Sverige borde ha förändrats sedan länge men ska man peka på en tidpunkt och en händelse då bilden av Sverige verkligen förändrades så var det efter mordet på Olof Palme, och det var ju ett tag sedan. Sverige är ju faktiskt det land i Europa där en statsminister och en utrikesminister mördats på öppen gata. Ändå lever det en föreställning som skapades efter andra världskriget av ett land med konsensus och tolerans, något som egentligen aldrig har funnits. Den borde ha rämnat för länge sedan.

När det gäller våldsbrotten i Malmö säger hon

"Jag tror att många upplever det som händer i Malmö som något som inte angår dem eftersom de inte ser sig själva som potentiella offer. Det är inte deras verklighet, det är inte de som springer hem från bussen eller oroar sig för någon som inte kommit hem i tid. Det är lätt att tänka att man kanske måste se ut eller vara på ett visst sätt för att bli drabbad. Men så behöver det ju inte vara."

Jag tror inte att någon hade kunnat beskriva det bättre. Att som invandrare bara ha en liten, liten tanke någon gång på dagen och undra om kanske det är jag som blir drabbad någon gång är inte något jag önskar en annan människa, samtidigt som den kanske omedvetna försvarsmekanismen som kan säga att detta inte kan drabba mig för det är inte min verklighet.

Heléne Lööw trycker på vikten av att hålla igång en dialog. Att diskutera också de svåra och obekväma frågorna. Men här har vi ett litet problem enligt mig, hur kan man hålla en dialog när människorna är rädda att ta de svåra frågor eller ännu värre när man inte kan se problemet, eller i alla fall se det som det är?

"Vi har lite svårt att acceptera att människor efter ett tag upphör att vara invandrare. Att de faktiskt är medborgare. Att de faktiskt är här för att stanna. En del av dem vi kallar för invandrargrupper har bott här i generationer, de är födda och uppväxta här. De känner inget annat land än Sverige."


"Det är svårt att förändra mentala strukturer. Det är en väldigt lång process. Samtidigt har vi ett byråkratiskt system som befäster detta. Kanske borde vi fråga politikerna när en grupp upphör att vara en invandrargrupp.”

Sverige har förändrats och det skedde inte den 19:e september 2010, inte heller de senaste veckorna med alla rubrikerna om händelserna i Malmö och på samma sätt som jag undrar vad svenskhet är undrar jag även vad det är man menar med invandrare. Vad är det jag har gemensamt med en somalier, en irakier, en bosnier? Jag undrar det eftersom när man pratar om invandrare har jag en känsla om att man menade en invånare av en och samma nation.

Läs hela artikeln här

onsdag, oktober 27, 2010

Jag bär inget lila - Jag är homo

Michael Kazarnowicz drog igång uppropet sedan fem unga pojkar begått självmord i USA efter att ha blivit mobbade för sin sexuella läggning. Han skapade ett evenemang på Facebook och just nu finns det 101604 deltagare.


Idag 27:e oktober ska man bära något lila på sig för att säga en självklarhet.

Just nu sitter jag på jobbet och har inget lila på mig, det enda lila jag ser nära mig är ett anteckningsblock som jag inte vet hur jag skulle kunna använda.

Jag vet att de flesta som läser min blogg är mina vänner, ovänner och en och annan nyfiken person, men man vet aldrig när någon annan kan klicka sig fram hit och kan läsa det här.

Jag glömde idag bära något lila på mig, även om jag själv är homosexuell, men med min lila text vill jag visa för dig att vi är många och att du inte är ensam.


Vägen till det vuxna livet är inte enkelt och ännu svårare är det när någon mobbar en bara för att man inte är som de flesta. Stå ut ”Det som inte dödar dig gör dig starkare”.

Homofobi finns och kanske alltid kommer att finnas, men det är som mycket annat; bara den rädslan som några upplever när någon är annorlunda.


Nej, det är inte alltid självklart, jag försöker fortfarande gömma min homosexualitet i visa kretsar. Jag är inte stolt över det, men det är så som min verklighet ser ut. Ibland har man modet att säga som det är, ibland inte, men trots det vet jag att jag inte är ensam och det ska du också veta.

Om dagen i medierna

Jag skadar samhället

I måndags blev jag uppringd av SVT som undrade om jag kunde sitta i tevesoffan dagen efter apropå en debattartikel jag skrivit i Newsmill. Jag tackade ja, eftersom de sa att det handlade om det jag hade skrivit och att de skulle bjuda två personer till. Sedan fick jag veta att jag skulle ”debattera” mot Malmös kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh (S).


Jag påpekade att jag kunde ställa upp i egenskap av mig själv, att jag inte på något sätt ville bli presenterad som moderat. Detta eftersom det jag hade skrivit om handlade om mina privata åsikter och inte partiets.

Tyvärr nämnde programledaren det ändå, men här måste jag erkänna min naivitet om att jag trodde att man inte skulle använda detta för att krydda programmet.

Efter programmet och så fort jag landade i Malmö hörde jag ett otrevligt telefonsamtal med förolämpningar och svordomar på spanska och på kvällen blev jag uppringd av en märklig kvinna som ville berätta hela sitt liv för mig eftersom politiker inte lyssna.

En dag efter försöker jag förstå vad syftet med det hela var. Visst är jag engagerad i ett politiskt parti, men att sitta i direktsändning och försöka ”debattera” mot en heltidspolitiker är en annan sak.

Det var mycket som jag inte kunde uttrycka, det är mycket som blev en enda röra i mitt huvud när jag inte hade sovit mer än två timmar och försöka förklara på några minuter. Dessutom var det svårt att inte springa därifrån när bredvid mig satt en kvinna som sa att jag skadar samhället när jag påstår att det är ”vi och dem”.

När heltidspolitiker, när de förtroendevalda inte vill se vad som egentligen sker i ett samhälle då har man ett stort problem.

Enligt Katrin Stjernfeldt Jammeh är det jag som skadar samhället när jag säger att problemet är en misslyckad integrationspolitik. Det är jag som skadar samhället när jag påpekar att i Sverige finns idag ungdomar som har vuxit upp här och pratar svenska sämre än jag. Det är jag som skadar samhället när jag säger det som få vågar säga för egentligen skjutningarna i Malmö är en polisiärfråga och inte en integrationsfråga.

Jag är ledsen för att jag skadar samhället. Men det är inte mitt ansvar att det finns människor som lever i utanförskap i det här landet, att det finns ungdomar som i sin frustration kastar stenar mot polisen, eller brandkåren. Att det finns en galning som är färgblind och skjuter mot individer som är lite ”mörkare” än en vanlig svensk. Det är inte mitt ansvar att i Malmö fruktar sjukhuspersonalen skott inne på akuten (läs här). Det är inte mitt ansvar att somliga medborgare i Rosengård tycker att politiker inte tar rädslan på alvar (läs).

Det är inte mitt ansvar att några taxichaufförer har slutat köra natt i Malmö för att det finns ”riskabla” adresser.(läs)

Det är inte mitt ansvar att människor är rädda, oavsett om man är svensk eller inte.

Det är inte mitt ansvar att sitta i en tv studio och försöka förklara för någon som borde ha i sina arbetsuppgifter att representera dem som har valt henne.

Det är inte mitt ansvar när jag hört många som säger till mig att det inte spelar någon roll på vem de röstar för det blir alltid samma sak.

Mitt enda ansvar är att se till att varken jag eller någon jag älskar blir skadad.

Jag är ledsen för att jag skadar samhället, men jag blir ännu mer ledsen när dem som är förtroendevalda lever så långt ifrån verkligheten och inte vill se det som händer i det ”verkliga” livet, när de kör med sina indoktrinerade svar och meningar och dessutom får betald för det.

Nej, det är kanske sant det som Katrin Stjernfeldt Jammeh säger, det är inte ”de och vi”. Det är bara jag som inbillar mig saker och lever i en dröm.

Relaterade artiklar här
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1279749/Hardare-vapenstraff-och-direktiv-om-vapensmuggling.htmlhttp://www.svd.se/nyheter/inrikes/samma-garningsman-bakom-skjutningar_5577473.svd

http://www.dn.se/nyheter/sverige/polisen-vadjar-om-fler-tips-1.1197066
http://hd.se/skane/2010/10/25/offren-beskrivs-sallan-som/

fredag, oktober 22, 2010

Krig i Sverige!

De senaste dagarna har man läst om svenska soldater i Afghanistan. 47 procent av Sveriges befolkning vill ta hem dem, resterande delen tycker att de skall stanna kvar. Regeringen och oppositionen är engagerade i frågan, men samtliga tycks ha glömt det krig som pågår inom rikets gränser.


Den 19:e september fick Sverigedemokraterna 5,7 procent av svenska folkets röster. Vi talar om ett parti som är uttalat främlingsfientligt.

I Malmö, i det invandrartäta Rosengård har invandrare sedan några år tillbaka attackerat brandmän, poliser och bränt bilar. Vad har politikerna gjort? Tigit som vanligt. Kanske ett eller annat uttalande, men frågan togs aldrig på allvar.

Polisen kallade några invandrare för apor. Vad hände? Ingenting.

Unga invandrarkillar har gett sig på svenska ungdomar, rånat dem, misshandlat dem. Andra har gett sig på gamla kvinnor. Vad har man gjort? Ingenting.

De senaste dagarna har det stått på alla löpsedlar om den "nye lasermannen". En man som har börjat skjuta på mörkhyade män. I går kväll blev två invandrarkvinnor skadade efter att någon skjutit genom deras köksfönster.

Hela svenska folket är engagerade i att ta hem eller låta svenska soldater stanna kvar i ett krig som pågår långt borta, men ganska få är engagerade i det kriget som påbörjade för länge sedan i Sverige.

Idag kan man inte gå säkert vare sig man är svensk eller invandrare. Idag kan jag inte känna mig säker. Skillnaden mellan kriget i Afghanistan och kriget i Sverige är att här kan jag inte se vem fienden är. Skillnaden är att i vårt interna krig använder vi inte alltid vapen, men vi skadar människor och sårar dem.

Vi lever i ett samhälle som tycker och lägger sig i allt som händer i andra länder. Klart att vi ska ha soldater i Afghanistan, eller klart att vi ska ta dem hem. Klart att vi ska ha insamlingar till världens barn eller att vi ska hjälpa de fattiga på plats, men här? Vad händer här?

De flesta av oss som befolkar det här landet vill leva i fred. De flesta respekterar varandras rätt, men tyvärr de flesta av oss säger ingenting eller gör ingenting för att få tag i problemet som sker här och nu. Vi bara skyller på varandra. Det är invandrarnas fel, det är svenskarnas fel. Men ingen, absolut ingen tar sitt ansvar.

Tro mig, kriget har börjat, det började i själva verket för länge sedan och det kommer inte att ta slut när galningen som skjuter invandrare i Malmö har gripits, eller genom att Sverigedemokraterna blockeras i Riksdagen.

Jag flydde aldrig från ett krig och flyttade inte heller till ett land i krig, men i dag lever jag i ett land där jag kan bli skjuten bara för att jag lever i ett samhälle där ingen vågar ta tag i problemet. Jag lever i ett land där vem som helst kan bli ett offer. Men vi kan fortsätta engagera oss i det som händer långt borta, det är enklare


Läs mer här, här, här, här, här, här och här

senaste
här, här

torsdag, oktober 21, 2010

Obs! Bara för invandrare

Invandrare, alla ni, systrar och bröder, nu är det dags att blekna hyn och färga håret. Sluta prata med brytning, skaffa er ett jobb eller som alternativ försök göra er osynliga. Ja, om ni inte vill bli skjutna på grund av ert ursprung.


En sjuk gärningsman, eller kanske kvinna för att vara rättviss, har börjat skjuta invandrare i Malmö. Hittills har det handlat ”bara” om män och ”bara” om färgade män, vem blir nästa? Färgade kvinnor? Invandrarbarn?

Hur kan det vara möjligt att året 2010 i ett Sverige som pratar om integration, mångkultur, arbetskraftinvandring börjar en ensam sjuk individ skjuta på män med invandrarbakgrund?

Hur kan det vara möjligt att människor som kommer hit för att söka skydd blir beskjutna på en busshållsplats?

Ska man komma till Sverige med flyg och lämna landet i en kista?

Eller ännu värre kommer det verkligen att bli Sverige ett land där invandrare misshandlar svenska tanter och sjuka svenskar börjar skjuta på oss?

I snart sexton år har jag försökt förstå varför ibland har jag blivit dåligt behandlad på grund av mitt ursprung. I snart sexton år har jag försökt radera bort det där ”de och vi”. Jag har försökt verkligen se särbehandlingar som ett resultat av dålig kommunikation, rädsla, okunskap. Men alla dessa sexton år har inte hjälpt mig att inte oroa mig idag och undra om det kan hända att jag kan hamna framför en sjuk jävel som vill skjuta mig.

Därför bröder och systrar, så länge uppmanar jag er! Färga håret och blekna hyn och om ni inte kan göra av er med er brytning, håll tyst!

läs mer här, här, här, här, här, här
Mer om detta
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7999317.ab
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1274606/Jag-kunde-lika-garna-ha-varit-dod.html
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1273778/Polisens-teori-ensam-serieskytt.html
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1274865/Lasermannen-polis-utreder-Malmoskott.html
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ytterligare-tva-skjutna-i-malmo_5541683.svd
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kvinnorna-skots-genom-fonstret-1.1193798
http://www.dn.se/nyheter/sverige/manga-vagar-inte-ga-ensamma-1.1193799
http://www.dn.se/nyheter/sverige/gellert-tamas-dagens-samhalle-liknar-lasermannens-1.1193197
http://www.skanskan.se/article/20101022/MALMO/101029767/1057/*/skottlossningar-utreds-av-lasermannen-polis

Kvinnor och barnporr

I ett barnporrtillslag gjort av polisen blev 20 kvinnor gripna. Det har aldrig förekommit tidigare att så många kvinnor varit misstänkta för barnpornografibrott.


Ok, jag vet att kvinnor kan vara riktiga häxor, inte alla är så underbart snälla och älskar barn som en mor ska göra. Många till och med misshandlar sina barn, men att plötsligt 20 av 23 misstänkta är kvinnor gör mig en aning misstänksam.

Vi får se vad utredningen leder till. Eller kanske nu när kvinnor är inblandade blir det hårdare straff.

Lär mer här
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/20-kvinnor-gripna-i-barnporrtillslag_5538231.svd
http://www.dn.se/nyheter/sverige/barnporrtillslag-pa-flera-orter-1.1192574

fredag, oktober 15, 2010

Svartskalledemokraterna är här

”Okej, mitt huvud är svart. Men jag är också demokrat. Det var därför jag kom till det här landet en gång i tiden, säger initiativtagaren Tarek Alkhatib, klinikföreståndare i Rinkeby.” Detta går att läsa i dagens Metro.


Detta är ett direkt svar till SD i Riksdagen och enligt partiet har man redan 1000 medlemmar.

Bra att invandrare tar initiativet. Bra att det är invandrare som med demokratiska metoder kan skapa ett alternativ till Sverigedemokraterna, men är detta nödvändigt?

Om alla andra etablerade partier hade tagit både SD och invandrare på allvar hade man inte nu behövt bilda ett annat parti.

Svartskalledemokraterna är inte vara ett svar på SD i riksdagen, det är ett bevis på att de övriga partier inte har de rätta kunskaper eller de rätta svaren för en lyckad integrationspolitik.

Jag som invandrare vill inte tillhöra ett enfrågeparti. Jag vill tillhöra helheten, men om det inte finns något som representerar mig, om det inte finns något som tar min verklighet på allvar, vad ska jag göra då?

Många politiker i sin naivitet och arrogans ger medierna skulden till att SD växte som det gjorde. Fel, fel, fel. SD var ett rop från många som har känt sig utanför. Det finns även medborgare med rötter i andra länder som stödjer Sverigedemokraternas politik. Är deras väljare dumma, outbildade, arbetslösa, tjocka svenska medelåldersmän, spelar ingen roll. Det finns över 5% av den svenska befolkningen som inte är nöjda och man borde ha lyssnat på dem tidigare.

Idag finns det, om man ska tro det som Metro skriver, redan 1000 personer som är medlemmar i Svartskallepartiet. Tusen personer som borde ha blivit välkomna i andra partier. Tusen personer som lätt kan bli fler och som borde ha hittat svaret i de etablerade partiernas politik, men faktum är att de inte gjort det.

Mitt huvud är också svart och jag är också demokrat och skulle gärna vilja se att det är de etablerade partierna som tar den frågan på allvar och inte bara en grupp människor som inte har hittat svar och stöd i dagens politik

länkar här
http://www.sydsvenskan.se/varlden/article1269614/Tysk-mangkultur-dodforklarad.html

onsdag, oktober 13, 2010

Räddningen av Chilenska gruvarbetarna

Både M och jag grät när vi såg på TV:n när på andra sidan jordklotet var redan den andra av gruvarbetarna uppe igen. Svårt att beskriva hur man känner när man befinner sig så långt borta från sitt hemland och ser en hel nation engagerad i 33 människors livs öde.


69 dagar efter att ha blivit fängslade i hettan och mörkret 700 meter under markytan, kunde man se de första modiga och stolta chilenare som hyssades upp.

När jag gick i skolan fick vi läsa ”SubTerra” (Under jorden), en bok av Baldomero Lillo (chilensk författare). Boken beskriver i korta berättelser den tragiska situationen som gruvarbetare levde och dog i Chile i slutet av artonhundratalet, främst baserad på kolgruvarbetare i Lota, en stad i södra Chile. Då grät jag också, men av frustration och ilska. Idag grät jag av glädje och stolthet över mitt älskade hemland och över mitt folk där hemma.

Trots att två tragedier har drabbat Chile i år (Först jordbävningen och sedan raset i gruvan) fortsätter Chile med sitt mod, med sin stolthet och med den solidariteten som alltid dyker upp när man behöver vara förenad. Sådant har jag aldrig sett någon annanstans. Inte heller den karateristiska humor som är en del av vår kultur, som när den andra gruvarbetare skämtade och sa ”jag lämnade sängen bäddad där nere ifall ifall…”

Den chilenska presidenten, Sebastián Piñera sa i sitt tal ” Vi kan känna oss mer stolta än någonsin över att vara chilenare” och här på andra sidan jordklotet, i en annan kontinent, är jag mer stolt över någonsin över att vara chilenare och att i mina ådror rinner blod fylld av stolthet, mod och solidaritet.

VIVA CHILE!


Läs mer om detta här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här
flera nyheter här, här, här

fredag, oktober 08, 2010

Nobelpriset och don Mario

Beskedet om att Mario Vargas Llosa tilldelades Nobelpriset i litteratur gjorde att jag flög tillbaka i tiden och såg mig själv i min underbara stad Valparaiso, ungefär 14 år gammal och med en bok i handen ”La ciudad y los perros” (Staden och hundarna), alla känslorna kom tillbaka och en enorm stolthet fyllde mitt hjärta.


Återigen en sydamerikansk författare tilldelades det där uppskattade priset. Som Vargas Llosa sade detta var inte bara ett pris till hans författarskap utan även till det spanska språket.

Men glädjen varade inte länge för en och annan bitter latinamerikan med röda tendenser kritiserar på en gång ”don Marios”politiska ställning. Istället för att njuta av ett välförtjänst erkännande av den rika litteraturen som finns i vår kontinent blev han kallad för ” en bitter antidemokrat som stödjer kuppförsök”. (häs här)

Lätt att kritisera och ifrågasätta priset när man går efter sina politiska åsikter istället för sin goda smak för bra litteratur.

Vi som växte upp i en kontinent fylld av orättvisor, vi som verkligen växte upp under diktaturer, vi som inte flydde någonstans uppskattade och uppskattar våra författares verk, inte på grund av deras politiska åsikter utan på grund av det hoppet som de gav oss under dessa tider.

Ibland har jag en känsla av att en författare blir ogilltig förklarad om han inte är halvalkoholiserad, bohem och tillhör den gruppen som kritiserar etablissemanget.

Don Mario är den författaren som tillsammans med Gabriel García Marquez, Isabel Allende, Julio Cortázar och många andra har gjort att vårt litteraturarv har översatt till flera språk och deras verk har uppskattat i flera länder. De är vår stolthet.

Tack don Mario för att du gjorde mig sällskap i många år, du tillsammans med många andra latinamerikanska författare, tack för att du gör idag att alla dessa fina minnen kommer tillbaka. Minnen från min underbara Valparaíso, från mitt folk, från min kontinent som är mer är diktaturer och bittra motståndare.

läs mer här, här, här, här, här och här

fredag, oktober 01, 2010

Flickan med slöjan och SD

Nu börjar det. SD tog sig in i riksdagen, en flicka slogs ner på grund av sin slöja av två 13-åriga pojkar och politikerna tiger, som vanligt.


Vanliga medborgare reagerar, men inte tillräkligt. Några manifestationer kanske? Men inga demokratiska åtgärder.

På väg till jobbet läste jag i Metro att om det blev val idag skulle SD få fler röster än på valdagen och resten av politikerna fortfarande tiger och tror att genom att ignorera eller blockera SDs legitima demokratiska rätt att besluta kan man plötsligt lösa problemet.

Nej, anklaga inte SD för att flickan slogs ner på grund av sin slöja, anklaga er själva för att inte ha tagit tag i problemet för länge sedan.

Antalet rasister eller främlingsfientliga individer har inte ökat på grund av SD. De fanns där redan innan, medan vi alla andra, som sägs ha ett ansvar gentemot samhället, blundade.

Snacka inte skit nu och snälla lägg inte pengar på kurser och sådant flum för att lära folk att vara mindre främlingsfientliga. Ett sätt att integrera är just det INTEGRERA. Skapa förutsättningar där alla kan ta ansvar, där alla kan mötas.

Dagen efter valet funderade jag på om jag skulle möta främlingsfientliga blickar på tåget och samtidigt tänkte jag att jag inte skulle låta valresultatet påverka mig och göra mig paranoid. Det har inte hänt, däremot har jag öppnat ögonen och ärligt talat smygrasister har jag mött sedan länge, men jag har ignorerat dem. Nu anser jag att mitt ansvar är att inte ignorera, utan att möta dessa människor och på ett civiliserad och demokratiskt sätt hitta lösningarna.

Läs här, här, här