Per T. Ohlsson, Sydsvenskans politisk krönikör, skrev söndagen 31 januari om den påbörjade valrörelsen och om partiledardebatt. Han skriver att:
” Sedan Olof Palme har Sverige inte haft en ledande politiker som också varit en storslagen talare….”
Sedan förtsätter han:
” En förklaring till bristen på finess och retorisk höjd är att pr- och kommunikationsbranschen har brutit in i det politiska språket, som skalats av och förflackats i tron att en tillkämpad vardaglighet skall göra det lättare att sälja de politiska produkterna….”
” I gamla riksdagsprotokoll, i litteraturen och i arkivens dokumentgravar vilar en formlig skatt av eleganta formuleringar, passionerade utspel och briljanta resonemang – allt på vacker svenska. Det är ett rikt arv som dessvärre har fallit i glömska.”
Enligt honom
” Förr vågade politiker, till skillnad från nu, lita på att allmänheten var kapabel att ta till sig resonerande budskap och inte bara förenklande paroller….”
Av dagens politiker skriver han:
” Politiker av idag skall självfallet inte försöka plagiera forna tiders språkbruk. Men de kunde gott låta sig inspireras av föregångare som förstod språkets oanade möjligheter och som därför behandlade orden med respekt och eftertänksamhet.”
Jag läste ganska långsamt det här för att kunna förstå varje ord och inte missa eller missförstå något. All respekt för herr Ohlsson som vill att språket skall användas korrekt.
Jag håller med det Ohlsson säger om att politik är att tala, MEN enligt mig är att tala till folket. Om politiker inte använder eleganta formuleringar som man gjorde förr betyder inte att politiker inte litar på att allmänheten är kapabel att ta till sig resonerande budskap, tvärtom, jag tror att politiker vill idag tala folkets språk.
Politik är att tala, men som jag skrev tidigare att tala till folket. Det är allmänheten som ska välja sina politiker, inte bara politiska krönikörer eller politiska intresserade eller Svenska Akademin. Det är Sven Svensson, Muhammed, Maria, Jarek, Nadia, osv. Det är alla dem som är en del av det här samhället som inte bryr sig så mycket om den politiska retoriken eller avancerade och eleganta formuleringar, utan som vill veta på ett klart och tydligt språk vad det är våra politiker har att erbjuda när det är dags att välja.
Det finns olika forum där man kan briljera med sina välutvalda meningar, där man kan tala politik i prosa och vers om så man vill, annars kommer politiker bara att ”tala till de utvalda”.
Läs Per T. Ohlssons artikeln här Politik är att tala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar