De som kan åker till landet och de som inte kan går till någon park eller förbereder allt i trädgården även om man har annonserat regn. För en sak är säker, man dukar alltid ute även om nästan varje år måste man springa in med blötta tallrikar, bestick och fixa bordet på nytt.
Min första midsommar firade jag redan i Chile 1992 med mina första svenska vänner som jobbade där.
Med stora ögon såg jag hur de dukade ute i trädgården och klädde midsommarstången med röda chilifrukter och en och annan blomma de hittade ute den vinterdagen. De öppnade lådorna som de hade fått från familjerna i Sverige och där fanns någon flaska Absolut vodka, sill, knäckebröd och till om med någon dosa snus till den som hade längtat efter den svenska varianten av tobaksintag.
Jag blev rörd när jag såg mina ljusa vänner dansa som små barn runt midsommarstången den välkända, välhatade och vällöjliga ”Små grodorna”. Den där vintern i Chile året 1992 fick jag prova svenska smaker, uppleva en svensk tradition och höra om den underbara naturen i landet Sverige.
Det har gått 18 år sedan min första midsommar och varje år tänker jag på den första gången. Jag glömmer aldrig den så som man aldrig glömmer sin första kärlek.
Det har inte gått ett enda år då jag inte firar det, så nu längtar jag efter att ladda bilen med flaskorna, sillen, nypotatisar, jordgubbar och åka mot vårt sommarhus och fira där med vänner, dansa runt midsommarstången, sjunga snapsvisor, grilla på kvällen och framför allt njuta av den svenska naturen och tacka livet för den gåvan att kunna fira i alla fall en svensk tradition utan att någon känner sig hotad eller utanför.
Hoppas att man behåller den och andra traditioner så att man kan föra dem vidare till andra generationer.
Skål! Och glöm inte de sju blommorna under kudden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar