Mode och politik i Lund

”Inför valet uppmanar Moderaterna alla sina medlemmar att klä sig ”vardagligt”. I kommunfullmäktige i Lund har man ingen klädkod. Men det gäller att inte störa ordningen” kan man läsa i dagens Sydsvenska


Moderater på riksplanet har skrivit en utseendeguide åt sina medlemmar inför valet. Alla moderater uppmanas klä sig ”vardagligt”. De ska inte bära slips eller pärlhalsband och helst inte heller dräkt eller kostym.

Men i Lunds kommunfullmäktige råder ingen klädkod.

Ärligt talat så tror jag inte att folk bryr sig så mycket om hur politiker klär sig om de inte har något vettigt att säga. Det handlar inte bara om att byta kostym mot jeans för att locka väljare som har en annan politisk inställning än Moderaterna. Jag skulle aldrig rösta på vänstern även om alla bytte sina palestinasjalar mot Armanikostymer. Sådant är löjligt och pinsamt.

Sedan är det än annan sak att det kan vara störigt hur dåligt några klär sig. Att ha kostym på sig innebär det inte att någon ser fin ut. Hellre en fin skjorta än en kostym från 80-talet.

För övrigt så tycker jag att i Lund är folk inte så modeintresserade som de i Stockholm, Helsingbor eller andra stora städer där flera hänger med i modeutvecklingen och har verkligen kol. Lund är lite mer den akademiska staden dän man kan se tråkigt kläda professorer, läkare och studenter. Lund är ingen modestad, men vi har bra politiker oavsett kostym.

LO kritiserar regeringen för massarbetslöshet

LO-ekonomen Lena Westerlund varnar på DN debatt att massarbetslöshet kommer att råda även 2011 om regeringen inte gör mer.

Som väntat kritiserar LO regeringen och som väntat kritiseras de skattesänkningar.

”Arbetslösheten är svensk ekonomis största problem och det måste mötas med betydligt mer effektiv ekonomisk politik. Regeringen har förvisso stimulerat ekonomin genom krisen, men huvuddelen av stimulanserna 2009–2010 består av ineffektiva permanenta skattesänkningar och inte av tillfälliga åtgärder som upprätthåller jobb i en efterfrågekris, till exempel statsbidrag till kommunerna. Skattesänkningarna görs av ideologiska skäl, inte för krisbekämpning”.

Jag undrar fortfarandet hur mycket man hade behövt höja skatterna för att öka arbetstillfällena eller hur mycket statsbidrag till kommunerna skall ges för att kunna lösa problemen.

Å andra sida borde regeringen kanske se sådana varningar och satsa mer på åtgärder som kan stimulera efterfrågan av arbetskraft.

Lena Westerborg menar att ” Den ekonomiska politiken behöver ha mål om både full sysselsättning och jämnare inkomstfördelning – samtidigt. Det finns utrymme i statsfinanserna för en betydligt bättre hantering av krisens efterdyningar och av svensk ekonomis långsiktiga utmaningar, till gagn för de breda löntagargrupperna. “

Det är allmänt känt att LO följer en röd, röd linje så låt oss hoppas att LO ägnar sig åt sitt utan att lägga sig i politiken och låta våra politiker göra sitt jobb.

Läs mer här SvD

Landskrona: Adjö SD!

SD ökar inte Landskrona efter dödsmisshandel. Trots att Sverige demokrater har varit ute på bloggar och försöka göra den tragiska händelsen till en politisk fråga så gick medborgarna inte med på det och efter en Sifo undersökning på uppdrag av Aftonbladet så visas det att partiet har minskat i Landskrona efter misshandeln.


Främlingsfientligheten har varit stor i kommunen, men det visar sig att trots hatet på nätet börjar folk förstå bättre i den skånska kommunen.
Följer alla andra detta exempel kan vi säga adjö till Sverige Demokraterna och de kan säga adjöss till Riksdagen!

Länkar om detta:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/inget-sd-uppsving-i-landskrona_4541961.svd
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6922117.ab
http://sydsvenskan.se/sverige/article645106/Inget-SD-uppsving-i-Landskrona.html

Politik, maktspel, valfusk, narcissism

Har precis läst en artikel i DN som handlar om boken ”De omänskliga” av journalisten Torbjörn Nilsson.


”Sverige styrs från en ö. Riksdagen är isolerad, rent fysiskt. I fästningen bakom vallgrav och huggen granit barrikaderar sig de folkvalda. Den här boken handlar om livet på den ön” skriver Nilsson och fortsätter… ”Det handlar om det vackraste viljan att förbättra medmänniskornas liv och det fulaste knivhuggen i ryggen, sveket, lögnerna.”
Enlig DN menar Torbjörn Nilsson att i politiken blir det vackraste och det fulaste hos människor synligt.

Gustav Fridolin, som hösten 2002 blev landets yngste riksdagsman kommenterar
” Mycket av det i boken känner jag igen mig i. En del politiker fastnar och börjar se sitt engagemang som en möjlighet att skapa en trygg försörjning livet ut. För dem blir politiken en karriärmöjlighet – och på sikt är det ett hot mot demokratin”

Fridolin menar även att det finns en uppenbar risk att politiker skapar sig en egen verklighet inom Riksdagshusets fyra väggar.

Luciano Astudillo (S) kommenterar i sin tur ” Risken att fastna innanför Riksdagshusets tjocka väggar är stor. För Mig är det viktigt att hämta näring i mötet med andra människor, både de som valt mig och de som har en annan politiskt uppfattning. Jag måste vårda mina relationer utanför politiken. Annars är det lätt att tappa fotfästet som människa – och politiker.”

Ibland ser jag samma symptom även i den kommunala politiken. Oftast lever politikerna i en värld som ligger utanför den verkligheten som människorna som har valt dem lever i.
I min korta tid inom den svenskan politiken och med de blygsamma uppdragen jag har fått har jag observerat att dem som har hållit på länge, inte alla, med några lever i en annan värld. Man snackar kollektivtrafik utan att ha tagit en buss på hundra år eller kan inte förstå att en vanlig medborgare bryr sig inte om budget eller politisk retorik utan om konkreta och verkliga exempel.

Jag har även observerat den kanske omedvetna rädslan att släppa in andra eller den lilla kontakten med verkligheten.
För inte länge sedan kommenterade jag för någon att politik känns lite som en drog, man börjar och sedan utan att man märker dess effekt är man beroende av den. Man börjar plötsligt planera livet genom att titta i kalender om man har ett sammanträde eller ett politiskt möte och anpassar middagar med vänner efter det.

Jag hoppas verkligen att de flesta politiker inte glömmer varför de blev valda, att de inte glömmer att utanför ett sammanträde, att utanför politikens korridorer finns det människor som hade förtroende för dem och dessa människor är inte bara partikamrater eller vänner.
Enligt DN har boken väkt stor uppmärksamhet även utanför den politiska världen.
PS: Boken är redan beställd!

Läs mer om boken här
http://www.fokus.se/tema/de-omanskliga/