”Sverige styrs från en ö. Riksdagen är isolerad, rent fysiskt. I fästningen bakom vallgrav och huggen granit barrikaderar sig de folkvalda. Den här boken handlar om livet på den ön” skriver Nilsson och fortsätter… ”Det handlar om det vackraste viljan att förbättra medmänniskornas liv och det fulaste knivhuggen i ryggen, sveket, lögnerna.”
Enlig DN menar Torbjörn Nilsson att i politiken blir det vackraste och det fulaste hos människor synligt.
Gustav Fridolin, som hösten 2002 blev landets yngste riksdagsman kommenterar
” Mycket av det i boken känner jag igen mig i. En del politiker fastnar och börjar se sitt engagemang som en möjlighet att skapa en trygg försörjning livet ut. För dem blir politiken en karriärmöjlighet – och på sikt är det ett hot mot demokratin”
Fridolin menar även att det finns en uppenbar risk att politiker skapar sig en egen verklighet inom Riksdagshusets fyra väggar.
Luciano Astudillo (S) kommenterar i sin tur ” Risken att fastna innanför Riksdagshusets tjocka väggar är stor. För Mig är det viktigt att hämta näring i mötet med andra människor, både de som valt mig och de som har en annan politiskt uppfattning. Jag måste vårda mina relationer utanför politiken. Annars är det lätt att tappa fotfästet som människa – och politiker.”
Ibland ser jag samma symptom även i den kommunala politiken. Oftast lever politikerna i en värld som ligger utanför den verkligheten som människorna som har valt dem lever i.
I min korta tid inom den svenskan politiken och med de blygsamma uppdragen jag har fått har jag observerat att dem som har hållit på länge, inte alla, med några lever i en annan värld. Man snackar kollektivtrafik utan att ha tagit en buss på hundra år eller kan inte förstå att en vanlig medborgare bryr sig inte om budget eller politisk retorik utan om konkreta och verkliga exempel.
Jag har även observerat den kanske omedvetna rädslan att släppa in andra eller den lilla kontakten med verkligheten.
För inte länge sedan kommenterade jag för någon att politik känns lite som en drog, man börjar och sedan utan att man märker dess effekt är man beroende av den. Man börjar plötsligt planera livet genom att titta i kalender om man har ett sammanträde eller ett politiskt möte och anpassar middagar med vänner efter det.
Jag hoppas verkligen att de flesta politiker inte glömmer varför de blev valda, att de inte glömmer att utanför ett sammanträde, att utanför politikens korridorer finns det människor som hade förtroende för dem och dessa människor är inte bara partikamrater eller vänner.
Enligt DN har boken väkt stor uppmärksamhet även utanför den politiska världen.
PS: Boken är redan beställd!
Läs mer om boken här
http://www.fokus.se/tema/de-omanskliga/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar