Vill jag det eller ej tillhör jag alltid en grupp för att jag vill eller för att någon har placerat mig där. Jag är invandrare, homosexuell, moderat och det är det sistnämnda som gör att i år, med stor engagemang och entusiasm, deltar jag i Malmös Regnbågsfestival.
Även om jag är homosexuell betyder det inte att jag är klonad med varenda homosexuell som befolkar jorden. Vi är olika, vi homosexuella har olika bakgrund, har olika musiksmak (även om många av oss älskar Eurovision och hejade på Loreen), vi har olika klädstilar och vi har olika politiska åsikter.
För lite över än ett år sedan blev jag tillfrågad om att sitta i styrelsen för Öppna Moderaters nya distrikt i södra Sverige. Även om jag är lyckligt gift med en annan kvinna och tillsammans har vi en liten son och dessutom lever jag min homosexualitet öppen inom partiet, har jag aldrig tänkt på att just HBT-frågor är frågor som jag kan hantera bättre än andra och just där finns det mycket att göra, så varför inte?
Jag hade inte tänkt på att i regnbågsflaggan bland alla dessa röda nyanser även finns blått och det var där minplats fanns.
Den här veckan är det Regnbågsfestivalen i Malmö och jag önskar att det finns flera som jag som har möjligheten att hitta sin plats där. Jag önskar att alla kan se de olika färger som finns i regnbågsflaggan, vilket borde representera var och en av oss som individer och inte bara som ett kollektiv bara för att vi ”råkar” älska någon av samma kön, för att vi är två mammor eller två pappor eller för att vi har en son eller en dotter som är homosexuell.
Glöm inte att bakom regnbågsflaggan finns det individer som står för sin sak och bland alla färger liksom rött, grönt, orange finns det också blått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar